Som rubriken säger, sitter jag och räknar ner till jag får träffa mina underbara vänner från landslaget igen.. Vi ska ha återträff.. Runt tjugo av sveriges mest yrkes kunniga unga ska till helgen träffas i skogarna på det småländska höglandet..

Tänkte återskapa lite Ästad gårds känsla..

Börjar med korv grillning och lerduveskytte på lördag eftermiddag.. För att sedan väma sig i en bastu och badtunna..

Buffé med en massa god mat står på bordet till kvällen.. Lagad av den bästa kocken enligt mej själv.. Min mamma.. Fattar inte riktigt hur hon verkligen ser fram emot och laga så mycke mat till alla.. Vill knappt ens ha någon hjälp.. Men det har hon alltid gjort, sån är hon och jag älskar henne för det.. Så på fredag eftermiddag ska hon och jag verkligen stor handla..

Sen fest och dans hela natten.. Sova nått?? Knappast, fast de klart Annelie du är välkommen och bädda ner oss om du vill ;)

Annars har uttagningarna till nästa sm börjat.. Kul är det att två ungdomar från Vetlanda är klara för sm-finalen i år igen.. Ska göra allt för och träna dem till ett sm-guld och sedan vidare till vm i London..

Det var senaste nytt från mig..

Kramar Ida

Mottagandet av Jan Björklund och alla övriga kändes stort även om vi alla var väldigt trötta efter 20 timmars resande.

Nu har det gått några dagar och "familjelaget" är utspridda i Sverige. Efter att ha levt med dessa underbara ungdomar som är Sveriges framtid i fyra veckor i år känns en tomhet, samtidigt som det känns skönt att slippa svara på frågor om vilka kläder ska vi ha och måste vi ha vitskjorta på invigningen och frågan när är vi framme osv. Att få leda dessa unga och se hur dem växer med 10års erfarenhet på en relativt kort tid är få förunnat.

Min förhoppning är att vårt lag inspirerar många att välja ett yrke.

Ett stort tack till alla våra supporters, sponsorer, experter och inte minst våra tävlande, vi alla behövs för att möjliggöra detta.

Med vänlig hälsning

Mikael Kulanko

3 silver och 2 brons och 11 hedersmedaljer, vi är stolta och supernöjda över våra insatser i det Svenska yrkeslandslaget.

Nu är det fesst och natten blir lång i Canada.

Ha en bra dag i Sverige

MVH

En trött Mikael Kulanko 

Sista tävlingsdagen är nu avslutad. Idag har det gått bra och jag tror inte jag gjort så många mistag men det är ju svårt att veta när man är så trött som man är nu.

Nu väntar middag med branchen kl 20:00 och sedan lite festande med laget eller kanske med några andra tävlande, om Richard hittar hit med biljetterna.

31 tävlande gick i mål idag med ömma muskler och trötta huvuden, Ett ex. är trädgårdanläggarna Kasandra och Erik som har burit 10tals ton med sten i 4 dagar och alla har kämpat in i det sista med att nå yrkests mål för tävlingen. Att gå upp kl. 06.00 för att tävla tills kl. 18.00-22.00 4 dagar med hundra tusen besökare och experter som kontrollerar arbetssätt och resultat är en bragd och våra svenska ungdomar är föredömen för vårt yrkeskunnade. Imorgon får vi reda på om vi lyckas nå medaljerna i fjärde största tävlingen i världen.

Lagledararna tackar tävlande, experter, supportar och inte minst våra sponsorer.

Mikael, Anneli och Sandra.

Vilken upphämtning jag gjorde igår, jobbade som fan och fick ström på uppgiften. Men idag gick det åt skogen igen. Eftersom det blev en så sev kväll igår när hela laget var tvugna att gå på VIP middag med sponsorerna och man inte kom i säng förrens 23-24 så var man ju helt slut idag. Detta i kombination med att materialet inta var det som hade utlovats och att jag inte hade bra verktyg till det material som tilldelades gjorde att jag inte ens han få ström på modulen.

Nu ligger jag troligen väldigt långt ner på listan och har inga styörre chanser att ta igen det imorgon eftersom det då är freesyle-modulen, som alla har eget material från sina hem länder till, och därför kommer i princip alla att få full pott på den.

Men nu är det som det är, sämre än 31a i världen blir jag iaf inte.

Idga hade vi vår första tävlingsdag och alla kom till start och vid vår obligatoriska morgonsamling kl. 06.30 kunde vi ana mycket nerver i rörelse. Många har öpnnat bra med god känsla om att ha koll på sina moment och hinna klart med ett bra utförande.

Sandra, Anneli och jag brukar säga att vi har världens bästa jobb som lagledare och att få se unga människor växa och ta för sig under dessa enorma förväntningar är en ära och att vi fäller glädjetårar tillhör vår vardag under tävlingsdagarna.

"Vi ska stå på pallen få nu detta in skallen" Sverige Sverige detta är vår hejaremsa.

God natt här i Canada och idag var det bara +29 och vindstilla

Mikael

Vilken skit dag. Det känns värkligen som om allt har gått åt helvete. Fick tjämpa som ett djur med kanalen som skulle upp och felsökningen gick åt fanders. Men efter ett litet snack med Per, Pontus, Anneli m.fl. så könns det lite bättre. Jag har 6 timmar på min imorgon att fixa till denna modulen och hur det än går så kan jag aldrig bli sämre än 31a i VÄRLDEN... Men det har Per försökt övertyga mig om att jag inte kommer bli.

Imorgon fortsätter tävlingen och jag får väl ta nya friska tag och lägga på en rem. Så märker vi hur långt det räcker.

God natt

Vilken dag. Först fick vi åka till två grundskolor i Calgary. Den första hade tränat in en massa uppträdanden som de visade för och sen lärde de oss dansa linedance. De hade gjort stora plakat till var och en av oss och en jättestor Sverige karta där de hade märkt ut alla våra hem orter.

På den andra skolan hade de planerat egna varianter på tävlingar i bagare, frisör, servering och murar yrkena. Två elever utmanade den svenska tävlanden och det var väldigt roligt. Efter det skulle vi dela ut lite visit kort och det var helt fantastiskt. Barnen och ungdommarna sträckte sig mot oss och var lite som fans på en konsert eller efter en hockey match.

Efter att vi kommit tillbaka från skolorna, fått lite mat i magen och svidat om till våra kostymer åkte hela laget ut till Stampede för att ställa upp oss inför invigningen. Vi kom dit vid 17 tiden och efter ca 1,5 timmes väntan började lagen sakta men säkert maschera in och över scenen. När alla lagen kommit till sina platser och en massa gubbar hållit tal började underhållningen. Först var det ett medly med en massa kända låtar, sedan lite inhemsk dans. Efter det kom det 4 killar på cross som hoppade och gjorde konster i luften över scenen och därefter två män som gjorde fantastiska akrobatik övningar. Till sist blev det ytterligare lite musik och en jäkla massa fyrverkerier.

Efter allt detta fick vi träffa de familjer som varit och tittat på invigningen och några andra som väntade utanför. Sedan bar det av mot Sait med värkande fötter och trött huvud. Nu väntar bara sängen och imorgon bär det av.

Go Sweden!!

Competition -3 dagar. Idag har vi varit i vårt tävlingsområde och gemongått passkontroll samt fått en del information. Detta skulle nog ha gått ganska fort om alla kunnat engelska, men eftersom så inte är fallet fog det en himla tid med alla som skulle översätta och ställa frågor om hur de skulle översätta.

Efter mer än 5 timmar hade äntligen all information nått ut och vi fick börja packa upp våra verktyg. Till min förskräckelse visade det sig att mitt 1200 vattenpass hade kommit bort på vägen från Kristianstad till Stampede park. Men eftersom jag bara behövde det passet till att dra upp referenslinjer så löste det sig ganska smidigt med att jag lånade kanadensarens långa pass.

Vi fick en liten lektion i hur man varmböjer Kanadensiska plast rör, av en Shopmaster som inte var särskilt haj på det där, böjen blev ojämn och en aning knäckt vilket fick mig att börja oroa mig över att det var svårt. Men när jag själv förde i böjfjädern och värmde upp röret fick jag en positiv överraskning. Det var ingen konst alls att få till böjarna på deras rör, mycket lättare än på de rör jag provat tidigare.

Eftersom vi inte fick lämna området så spenderade jag några timmar med att snacka med isländaren och kanadensaren som har sina bås intill mitt, samt att plocka upp allt material, mäta det, markera mått på ritningen och packa ner materialet igen. Jag han dessutom med att pynta mitt bås med "plancher" och en flagga.

Tillslut kallade Michel, Chefs experten, in oss igen och vi fick lämna in våra ritningar och efter att ha fått ut våra "tidtabeller" och att det konastaterats att en del tävlande på den långa tid som vi haft idag ändå inte var färdiga och därför skulle få 2 timmar till på sig imorgo, fick vi äntligen plocka ihop våra saker och åka hem.

Imorgon blir det ytterligare en lång dag men för hoppningsvis en lång dag som man får ut mycket ut av och som inte bara är dryg.

God natt.

Idag har varit en bra dag. Efter att ha blivit väckt av en drös tosiga holländare som inte har vett att vara tysta på morgonen, började dagen med att vi åkte ut till tävlingsområdet. Där fick jag träffa Per, min expert, och snacka lite med honom. Vissa yrken fick veta vilka deras förändringar på tävlingsuppgiften var men det var inte officiellt för oss så vi snackade bara om verktyg, stegar och dumma regler.

Jag träffade också en del andra tävlande och experter som jag träffat innan. Det känns skönt att känna igen någon mer än Per.

Efter det åkte vi upp till Banff i Klippigabergen och åkte gondol upp till en utkiksplats, man såg hur långt som helst och natuer var olik allt jag sett i Sverige. Det fotograferades en hel del och sedan åkte vi till en BBQ för alla oss tävlande. Maten var underbar, och om det är nåt de kan i Amerika så är det att inte snåla.

Det var ett gäng slaga hjältar som återvände till Sait ikväll och de flesta slocknar nog ganska snart, det kommer iaf. jag att göra.

Imorgon ska vi packa upp våra verktyg, få reda på tävlingsuppgiften och förbereda oss inför tävlingen.  Förhoppningsvis kommer vi även att få ritningarna. Men nu hör jag sängen kalla, så det är bäst att krypa till kojs.

Nu var man här. Efter en resa från Stockholm, på ca 25 timmar, kom vi fram till Sait i Calgary igår kväll strax innan midnatt lokal tid, nästan 8 på morgonen svensk tid.

Vi fick oss några timmars god sömn och har idag åkt runt lite i Calgary och tittat på en del olika saker. Vi fick inta komma in på tävlingsområdet men vi har varit uppe i Calgary Tower, 190,8m upp. Blev en del foton ner genom glasrutorna i golvet.

I morgon ska vi på utflykt med alla de andra tävlandena. Men nu ska jag nog gå och umgås lite med laget. Vilket gäng...

Tjena

Nu har vi kommit fram till Sait efter långt resande,va rätt seg efter flygningarna.

Nu ska vi ha möte

over and out

Mikael Kulanko Lagledare

Äntligen på plats i Canada och resan via Chicago var lång och 24 timmars vakenhet med truppen känns av.

Idag har vi vår Camp för att aklimatisera oss och lära känna omgivningen.

Det märks att det är lugnet före stormen och här kan ni följa lite av det som händer från mig och deltagarna.

MVH

Mikael 

Frukosten avklarad, väldigt god trots 90% fett. Lunchlådan som vi fick bestod av chips, kakor, en sandwich osv. MYCKET socker o fett :) Snart ska vi ut och bekanta oss med Calgary. Här är redan ganska många länder på plats, men många fler återstår. Anländer antagligen under dagen! Har fått trevliga rumskamrater!

Kolla in mina bilder på Facebook!

http://www.facebook.com/album.php?aid=2031904&id=1479128114&l=54b3854c47 

Vilken dag. Det började ganska bra med en god frukost. Reste av träningen gick också ganska bra. Det var bara jag som fick full funktion på uppgiften, de andra hade missat att läsa en manual så de fick inte nödljuset att fungera som beskrivet. Vi fick tyvärr inte veta vem som fick mest poäng och varför.

Vid 18:30 i eftermiddag satta jag mig i bilen och körde mot Dublin, det börjar kännas ganska bekvämt att köra på vänster sida nu. Trafiken var inte precis vad jag hoppats på så efter en hel del köande och den 28mil långa resan kom jag fram till Dublin.

Jag hade fått en adress till ett hotel där de hade reserverat ett rum till mig så jag knappade in gatan på min GPS och körde dit, men jag kunde inte hitta något hotell. Så jag ringde dit och bad om en vägbeskrivning. Tjejen jag pratade med kunde inga vägnamn så jag fick ge mig in i Dublin och snurra runt bland vägarbetena vid flygplatsen för att sedan ringa tillbaka och få en vägbeskrivning därifrån.

Det visade sig då att jag inte alls skulle in på den gata som jag fått namnet på utan jag skulle passera den och komma till en rondell. Sedan gick det ganska bra.

Nu har jag checkat in, gjort mig redo att sova och ställt klockan till imorgon. Då bär det av mot Sverige igen. Jag hoppas bara att det är tillräckligt mycket soppa på bilen så att jag kommer tillbaka till uthyrningen.

 God natt.

Idag har jag faktiskt gjort något, efter en god natts välbehövd sömn började vi idag på en modul som ska vara klar innan lunch imorgon.

Jag ska erkänna att jag är mycket långsammare med detta materialet än vad irländaren och engelsmannen är, dels för att de har större vana av materialet men troligen också för att jag fortfarande är väldigt trött.

Irländaren är nästan klar med uppgiften och engelsmannen har inte heller så mycket kvar. Själv skulle jag tro att jag har ca1,5-2 timmar kvar, kanske lite längre beroende på hur det sista materialet ser ut.

Vi har också underdagen haft lite programmering av in one systemet och en liten felsökning. Programmeringen var inga problem och felsökningen gick ganska bra med tanke på att de har ett lite annorlunda system jämfört med vårt. Den Irländska experten berömde mig för mitt lugn och att jag var så metodisk under denna övningen vilket känna ricktigt bra.

Imorgon efter lunch ska vi kanske programmera lite mer och förhoppningsvis få reda på vad vi gjort för misstag på våra moduler, det är av dem man lär sig, men bara om man vet om dem. På kvällen vid 6 halv 7 tiden ska jag bege mig mot Dublin igen, där jag ska spendera en natt innan jag flyger hem på torsgad morgon. Så idag har jag för första rången i  mitt liv kört en högerstyrd bil på vänster sida av vägen samt kört medurs i en rondell och överlevt.

Hela turen var lite knepig eftersom GPSen gav en anvisning, den engelske experten en annan och Per en tredje. Men efter många vänstersvängar och en del extra kilometer lyckades vi till sist hitta tillbaka till hotellet. Imorgon blir det nog lättare för då är det bara jag och GPSen i bilen, ska bara se till att inte glömma kvar den där.

Nu är det dags att försöka få ytterligare en natts välbehövd och kanske t.o.m. välförtjänt sömn. Efter som jag inte vet hur hotellet i Dublin ser ut så kan jag inte lova att jag skriver imorgon men vi får se.

God natt

Vilken dag. I morse ringde klockan 03:00, dags att gå upp. Det sista skulle packas och 04:20 lämnade jag huset på väg till tåget.

Efter en lång tågresa, 2 timmars väntetid på Kastrup, en 2 tmmars flygning till Dublin och 28mil i bil kom vi äntligen fram till Cork vid 16, svensk tid. Jag träffade den Irländske och den Engelske tävlanden och fick börja känna lite på materialet.

Nu är klockan halv 11 lokal tid, dvs. halv 12 svensk tid och jag ska äntligen få sova, imorgon ringer klockan 6:10 så det är dags att släcka lampan.

Jag skriver mer imorgon, om jag orkar och kommer ihåg det.

 Kram och god natt.

Det är nu 39 dagar tills jag sitter på flyget och 43 dagar tills allt börjar.. Så det kanske inte är så konstigt att det börjar och kännas lite i magen nu..

I morgon kommer smålandsnytt till jobbet för en intervju, så alla jag känner och vill knappa in rätt kanal i morgon kväll..

Annars tänkte jag nu hänvisa till min egna blogg för vidare uppdateringar i mitt liv, med jobb tävlingar och vänner..

http://idankarlsson.blogg.se/

 Många kramar Ida